Borde det vara såhär?
Idag var det samma som vanligt på praktiken, jag lekte med barnen, gjorde inte mycket vettiga saker men jag älskar att ungås med dessa underbara ungar!
förklaring på rubriken kommer dock göra många upprörda, och jag kan säga att det var det minsta jag blev också..
Det var en pojke som har cerebral pares (CP) som hade sina ben gipsade. Idag skulle de ta bort gipset och jag fick vara med. Pojken var LIVRÄDD och jätteledsen redan innan för att det antagligen tyckte han inte om situationen. I alla fall... Sköterskorna tar fram sågarna och tängerna som man använder för att få upp gipset (vem som helst hade tyckt att det var obehagligt). En sköterska börjar såga i gipset utan någon som helst kontroll över det hela, hon sågade liksom på måfå verkade det som. Pojken gallskriker av rädsla och hans hjärta går i tusen, han ligger och skakar för att han är så rädd. Sköterskan blir irriterad och viftar sågen mot honom och skriker åt honom (en sån rund såg som går på el). Hon ryter åt honom att vara tyst. Alla sköterskor och ÄVEN mamman skrattar åt pojken och fortsätter på samma sätt under hela tiden. Jag står där och mår fysiskt illa då till och med jag tyckte att det såg obehagligt ut med sågarna och tängerna, tänk då den stackars lilla grabben på 5 bast? Jag försökte att trösta honom så gott jag kunde i detta väsen av sågar och panikgråt. Han svettades och skrek och låg där helt hjälplös medan två sköterskor och hans egen mor skriker ock viftar med sågar, sedan skrattar åt honom för att de inte förstår varför han är så rädd.
Jag ville därifrån..
Inte nog med det, när de tar tillbaka pojken till avdelningen SPÄNNER de fast honom också i sängen för att han skakar och gör motstånd!
Idag var det alltså 3 pojkar som var fastspända i deras sängar för att de vart "busiga"?!
Utöver detta har min dag varit bra, men jag kommer att bära med mig synen av en vettskrämd liten pojke i en hjälplös och hemsk situation.
Ännu en dag i Sydafrika som förvånat mig och fått mig att tvivla på mänskligheten.
// Malin
